Löken, Allium cepa L, tillhör Allium-släktet, inom underfamiljen Allioideae i familjen amaryllisväxter Amaryllidaceae (tidigare räknad till familjen liljeväxter, Liliaceae, men klassificeringen har förändrats flera gånger, så man finner därför olika beteckningar i litteraturen).
Allium-släktet har närmare 700 arter, åtta förekommer vilt i Sverige, av dessa är ramslök, A. ursinum och gräslök, A. schoenoprasum välkända. Flera alliumarter odlas som köksväxter såsom matlöken, A. cepa, purjolöken, A. porrum, piplöken, A. fistulosum och vitlöken, A. sativum.
Gul lök, rödlök, schalottenlök, silverlök/syltlök är alla olika sorter och varieteter av arten Allium cepa.
Hos purjolök och gräslök används de gröna bladen, medan man hos vitlök, lök och schalottenlök använder själva löken, vilken är bildad av omvandlade näringslagrande så kallade lågblad. Allium betyder ”stark luktande” och samtliga arter innehåller en svavelhaltig flyktig olja som ger den karakteristika lukten.
Det finns lök för alla smakriktningar vad gäller styrka – starkast är gul lök. Därefter följer rödlök, schalottenlök och silverlök, som är mildast.
Ursprungligen fanns matlöken troligen i Centralasien. Idag finns fortfarande vildväxande lök av denna art i nordvästra Kina, Afghanistan och Uzbekistan. Andra uppgifter anger Iran och Turkmenistan. Den har använts sedan årtusenden till mat, medicin och som krydda.
I Kina finns bosättningar från bronsåldern där lämningar av lök hittats som dateras till 5 000 f Kr och att lök odlades där för 3 000 år sedan. I Egyptiska gravkamrar och även i pyramiderna finns avbildningar av lök daterade till 3 000 f. Kr. Det fanns även lökar medlagda som färdkost till det hinsides i exempelvis Ramses IVs grav. En inskrift på Cheopspyramiden i Egypten beskriver att det gick åt stora mängder lök, av alla sorter, till arbetarna. Lök skulle ge styrka och hålla modet uppe under det tunga arbetet med att få pyramiden rest.
I det gamla Hellas fick soldaterna lök för att ge dem styrka och uthållighet. Dessutom hyllades löken som en kärleksväxt och den ansågs också vara ett bra aptitstimulerande medel.
Romarna tillskrev löken helande egenskaper och rekommenderade den bland annat för ormbett och dövhet. Romarna förde med sig löken till Europa, där den snabbt spred sig och hittade sin naturliga plats i kosten. I Norge är lök känd från en runinskrift från 300-talet och har varit en kär gäst där i köket sedan dess.
Romarna har influerat trädgårdskulturen i Europa i hög grad. De hade speciella lökgårdar s k cepinae och lökträdgårdsmästare, ceparii. Löken kan ha förts norröver under Karl den stores tid, som var kung över Frankiska riket under 7-800-talen. Senare – som kejsare över stora delar av Italien, Frankrike och Centraleuropa upp till Danmark – drev han på införandet av kristendomen.
Av inventarieförteckningar över de kejserliga trädgårdarna framgår att det odlades cepas – troligen gul lök – och ascalonias dvs lök från Askalon = schalottenlök, i det som idag är Frankrike och Tyskland. I S:t Gallens klosterplan från år 820, i nuvarande Schweiz, fanns också dessa två lökar med i växtförteckningen.
På medeltiden var lökodling vanlig i Europa och man ansåg att lök hade många goda egenskaper, både som livsmedel och läkeört. I slutet av medeltiden förde Columbus med sig löken till Amerika.
Också i Sverige är löken en gammal kulturväxt och omnämns exempelvis i landskapslagarna, som tillhör våra äldsta skrifter. Man skilde redan tidigt på flera olika former av lök och den blev snabbt en viktig råvara, både som livsmedel och läkemedel.
Kanske slog löken följe med kristendomen upp till Norden? Otänkbart är det därför inte att det även i Julita kloster har odlats både gul lök och schalottenlök.
Lök är inte kräsen men trivs bäst i lucker och välkalkad lerjord, vilket kan ha bidragit till lökodlingen på Öland.
Lök är mycket hållbar och går att lagra länge om den får rätt förutsättningar. Det viktigaste är att den inte blir fuktig. Låt den inte ligga i plastpåse längre än från affären och hem. I grönsakslådan i kylen håller den nästan hur länge som helst, och i en skål på köksbänken klarar den sig ungefär en månad.
Skär man lök med trubbig kniv frigörs ämnen ur löken som får ögonen att tåras. Det är gasen syn-propantial-S-oxid (C3H6OS) som bildas, vilken irriterar ögonen och ger den välkända tåreffekten.
Man kan minska risken för irritation av ögonen om man skär löken under rinnande vatten eller genom att låta den skalade löken först ligga i ett kallt vattenbad i cirka 15 minuter. Ett annat sätt är att helt enkelt inte stå rakt ovanför löken när man skär den utan hålla ett visst avstånd eller hålla till under köksfläkten. Enklast är dock att använda en vass kniv som minskar frisättning av lökångorna.
Lök innehåller svavelhaltig eterisk olja, flavonoiden quercetin, som ger gul färg åt gul lök och har antibakteriella effekter och som kan sänka kolesterolhalten samt andra flavonoider, vitamin B6 och C, betakaroten, folat och kalcium. Utöver det innehåller matlök många nyttiga ämnen som proteiner, olika antioxidanter, som man tror verkar inflammations- och virushämmande.
Det lättflyktiga svavelhaltiga ämnet allicin har en stark antibiotisk verkan och är det som ger vitlök dess typiska doft. Under andra världskriget var ryska soldater utrustade med vitlöksklyftor som de skulle krossa i sina sår för att förhindra infektion. Allicinet är en typ av kolväte som tillhör gruppen alkener, som flera av växtrikets doft- och smakämnen ingår i.
I rödlök finns antocyanin som ger röd och lila färg, samma ämnen som färgar blåbär.
Tecken finns på att de som äter mycket lök kan minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar samt flera olika cancertyper. Traditionellt i folkmedicinen har lök använts som ett antimikrobiellt, antioxidant, antiinflammatoriskt och astmaskyddande medel.
Lök innehåller svavelhaltiga ämnen som verkar lösande men också formkrafter, i ett balanserat förhållande. Genom det kan den värma upp och få liv i kroniska inflammationsprocesser som blivit tröga. Den kan också verka slemlösande och hämmande på för starka inflammationer genom att minska svullnader och lindra smärtor.
Lök kan exempelvis användas vid
- nedsatt immunförsvar – ät lök i alla dess former
- problem i luftrören – gör omslag på halsen och inhalation
- öroninflammation – gör en lökkompress (se instruktionsvideo på vår hemsida)
- matsmältningsbesvär – lökens ämnen gynnar matsmältningen.
- tarminflammationer – använd avkok av lökskal som innehåller mycket quercetin.
Lökskal kan också användas till färgning: Skal från gul lök ger gulröda/bruna färgtoner. Till påsken kan t.ex ägg färgas med lökskal.
Vid tarminflammationer kan lökskalavkok vara särskilt verksamt.
- Ta en matsked lökskal till 2,5 dl vatten -skrynkla ihop lökskal så att det ungefär motsvarar en matsked.
- Koka långsamt i 20 minuter.
- Sila och drick lökskalavkoket ljummet tre gånger per dag. Bäst effekt blir det om det dricks mellan måltiderna.
Lökomslag användas vid inflammationer i halsen, nageltrång, inflammationer i senansatser – tex ”tennisarmbåge” och ont i hälsenan. Omslag med lök är mycket bra vid vätskeutgjutning i knäleder, men där behövs förstås en läkarbedömning också.
Du behöver:
- en ren bomulls- eller linneduk
- en bit plastfolie eller annat som isolerar
- hudvänlig tejp att fästa omslaget med
- elastisk binda
Blanda 2 dl ekologisk odlad, finhackad (mixad) gul lök och 1 matsked olivolja.
Bred ut detta på mitten av duken.
Lägg på en bit plastfolie och vik in kanterna till ett slutet paket.
Lägg det på området, som ska behandlas, med plasten utåt och fäst med tejp eller håll på plats med en elastisk binda.
Låt det ligga på så länge det känns behagligt och upprepa vid behov.
Vid minsta misstanke om öroninflammation kan man börja med en lökkompress på örat direkt. Det är en mycket välbeprövad behandling och kan i många fall dämpa smärtan och minska inflammationen snabbt.
Till kompressen behövs:
• en gul lök helst ekologisk odlad, det ska vara gul lök, rödlök är mindre verksam, vitlök har en annan effekt.
• skärbräda och vass kniv
• tunt bomullstyg eller gasväv
• ylletyg, sjal och/eller mössa
• kastrull med lock, alt. värmeflaska och plastpåse
Instruktioner:
• Skär löken fint och lägg den i ca 1 cm tjockt lager på en bit bomullstyg, näsduk eller gasväv.
• Vik ihop till lämplig storlek, anpassad till området som ska behandlas och tejpa ihop med ”kirurgtape” eller liknande.
• Värm kompressen en kort stund på varmt kastrullock eller värmeflaska, tills den känns behagligt varm.
• Lägg kompressen på örat och vik om en flik även bakom örat.
• Fäst med ylletyg, en sjal eller en tunn mössa så att kompressen hålls på plats. Till barn: ta en ylle- eller bomullsmössa som går att knyta under hakan. Det går också bra att fixera med pannband eller en linda.
Kompressen kan ligga på så länge det känns behagligt. Barn kan med fördel sova med kompressen på.
Lökkompressen kan upprepas flera gånger om det behövs, ta ny lök varje gång.
TIPS! Se instruktionsfilmen här på vår hemsida.
Lök, Allium cepa innehåller lösande svavelämnen och formkrafter i ett balanserat förhållande. En lökkompress kan därför hjälpa få liv i kroniska inflammationsprocesser som blivit tröga Den kan verka slemlösande men även verka hämmande på för starka inflammationsprocesser genom att minska svullnader och lindra smärtor.
Avändningsområden: vid bronkit med kraftig hosta och segt slem
Används inte: vid:hudirritation och vätskande eller inflammatorisk åkommor i hudområdet, intolerans mot lök och obehagskänsla mot löklukt.
Material: gul lök (rödlök är mindre verksam och vitlök har en annan effekt) skärbräda, vass kökskniv, stora kompresser, gasväv eller tunt tyg, häfta, bomullstyg eller handduk, värmeflaska och plastpåse att täcka den med.
Instruktioner:
- Lägg den hackade löken i ett ca 1 cm tjockt lager på en utbredd kompress eller ett tunt tyg av önskad storlek. Vik ihop och tejpa ihop väl så att inget kan falla ut.
- Lägg lökkompressen i en plastpåse och värm den en stund på varmvattenflaskan, alternativt på ett upp- och nedvänt lock på en kastrull med kokande vatten.
- Lägg kompressen på området som ska behandlas och täck med bomullstyg eller handduk. Kompressen kan ligga på 30 minuter till flera timmar, ev även under hela natten. Löken utvecklar en lukt som inte alla tycker om, vilket kan påverka den möjliga behandlingstiden.
- Diska skärbrädan och kniven väl. Efter behandlingen kastas lökkompressen bort. Skydda gärna huden några timmar efteråt mot kyla och drag.
- Vila 15-30 minuter efteråt och skydda gärna huden några timmar mot kyla och drag. Behandling med lök-kompress kan upprepas så länge den upplevs hjälpsam.
TIPS! Se instruktionsfilmen här på vår hemsida – där visas en lökkompress för örat. men lökkompressen görs likadant vid andra behandlingar.
Hos små barn kommer man långt med utvärtes behandling. En effektiv behandling vid hosta är en lökkompress. För en bebis kan det till och med räcka med en liten påse med hackad lök till inandning, som hängs över sängens huvudända.
När hostan är kombinerad med feber i mer än 3 dagar eller är ovanligt långvarig och förorsakar nedsatt allmäntillstånd, behövs en kontakt med sjukvården.
För att göra en lökkompress behövs:
- en gul lök
- en bit gammal lakansväv
- elastiskt bomullstyg, som räcker omlott över bröstet
- en kastrull med lock eller tallrik
Skiva löken och lägg den på lakansväv i en rektangulär form, som passar på barnets bröst. Vik in tyget runtom och lägg paketet på ett upp- och nervänt lock eller en tallrik på en kastrull med kokande vatten. Efter ca 10 minuters koktid har löken öppnat sig och börjat vätska. Löklukten ökar betydligt.
Lägg barnet på det elastiska bomullstyget och lägg lökpaketet på bröstet, efter att ha testat värmen på insidan av underarmen. Små barn har en känslig hud som inte tål lika varmt som vuxna eller större barn.
Det elastiska bomullstyget dras till runt lökkompressen och fästs med apotekets papperstejp. Sedan sätts en pyjamas på eller en ylletröja om det är kallt i rummet.
Lökkompressen kan sitta hela natten och håller sig varm om man stannar kvar i sängen.