Genom tiden har äpplen vördats av kulturer runt om i världen. Äpplen förekommer i många världsreligioner och mytologier som en vanlig symbol och motiv, som symboliserat kärlek, skönhet och visdom.
Ursprunget till ordet ”äpple” kan spåras till det proto-germanska ordet ”ap(a)laz” och troligen det proto-indoeuropeiska ”ab(e)l”. Det är intressant att ordet ”æppel” på medelengelska fram till 1600-talet, inte bara syftade på äpplen utan till vilken frukt som helst eller frukt i allmänhet förutom bär och som inkluderade även nötter. Så förekomsten av ”äpplen” i antika skrifter kanske inte faktiskt är de äpplen som vi känner till idag.
I Bibeln talas bara om en frukt på kunskapens träd i 1:a Mosebok. I konsten har dock denna frukt många gånger framställts som just ett äpple, och därav kommer uppfattningen att äpplet är en biblisk symbol för frestelse.
Den grekiska mytologin presenterar flera anmärkningsvärda äpplen: de gyllene äpplena i Hesperides trädgård, olika gyllene äpplen förknippade med Atalanta, och naturligtvis det gyllene ”erisäpplet” (stridsäpplet).
I nordisk mytologi var Idun gudinnan för ungdom – hennes namn betyder ”den som föryngrar”. De andra gudarna fick gyllene äpplen av henne, som skänkte dem evig ungdom.
Äpplet har sitt ursprung i Kazakstan, i centrala Asien öster om Kaspiska havet. Kazakstans huvudstad, Alma Ata, betyder ”full av äpplen”. År 1 500 f.Kr. hade äppelfrön transporterats över hela Europa. Grekerna, etruskerna och romarna odlade äpplen. Under de tidiga århundradena av den kristna eran, förde romarna äppelfrön och träd till de brittiska öarna. Många sorter av äpplen trivdes i England.
Kort historik:
- För ungefär 750 000 år sedan: tidiga paleolitiska matsamlare i (moderna) Kazakstan, Centralasien, upptäckte sura krabbäpplen som växte vilt i skogen.
- För ungefär 8 000 år sedan: Neolitiska bönder i (moderna) Asien odlade vilda äpplen.
- 2500 år f.Kr.: I Sverige har man hittat ett förkolnat äpple vid utgrävningar i Alvastra nära Omberg i Östergötland.
- ca 1300 f.Kr.: Egyptierna började plantera fruktträdgårdar längs Nildeltat.
- ca 800 f.Kr.: Forntida greker lärde sig ympningstekniker.
- ca 200 f.Kr.: Forntida romare planterade äppelodlingar i Storbritannien.
- 850 e.Kr.: I Norge har 54 äpplen hittats i Osebergsskeppet
- 1500-1600-talet: Spanjorerna tog med sig äpplen till Mexiko och Sydamerika.
Äppelträdet, ibland kallat apel, är relativt litet, cirka 5–12 meter högt. Det har en rikt förgrenad krona och översållas i april–juni av vita eller rosa blommor. Genom att klippa träden så att de blir låga och glesa blir det enkelt att plocka äpplena.
I Sverige finns två äppelarter som räknas till vår vilda flora: vildapel (Malus silvestris) och apel eller äppelträd (Malus domestica). Apeln härstammar ursprungligen från Malus sieversii som fortfarande växer vild i Centralasiens bergstrakter.
Den vilda apeln förekommer i Norden ganska allmänt i lövdungar och hagar i södra och mellersta Sverige och Norge samt sydvästliga Finland. Över hela Europa och Nordasien finns den på skogskullar. Trädet behöver kyla på vintern. Därför odlas inte äpple nära ekvatorn.
Endast ett fåtal äpplesorter är självfertila, andra måste pollineras av en annan diploid sort, som blommar samtidigt (diploid = en cell eller en organism med dubbel kromosomuppsättning).
Äppelträd tas vanligtvis fram genom ympning och de flesta har ympats till en rot av en annan sort, en så kallad grundstam. Trädets storlek varierar beroende på grundstammen samt sorten. Ett vildväxande äppelträd på egen rot är ofta runt 10 meter högt och förr ympades ofta på vildstam. Träd ympade på vildstam uppnår hög ålder.
När man odlar äpplen är det viktigt vilken grundstam trädet har. Rotens egenskaper påverkar äppelträdets utseende och flera andra viktiga egenskaper. Vid plantering i Norrland måste både grundstammen och sorten tåla låga temperaturer. När trädet ger frukt beror både på sorten och grundstammen.
Äppelträd blommar i april –juni. Blomningstiden beror på var i landet trädet växer, temperaturen under våren samt sorten. Blomknopparna är rosa och blommorna är på de flesta sorter vita med svaga inslag av rosa. Blomman har ca 20 ståndare och 1 pistill med 5 märken. Äppelträdets blomhylle, särskilt kronan, har samma form som hos vilda, enkla rosor, det vill säga 5 fria, likformiga, oskaftade kronblad av omvänt äggrund form.
Äppelträdet är beroende av insekter för sin pollinering, och ger bra med nektar och pollen till bin och andra insekter. De flesta äppelsorter behöver korspollinering, det vill säga pollinering av en annan äppelsort.
De saftiga söta äpplen vi vanligtvis äter skiljer sig rejält från ursprungsfrukten som kallas vildäpple. Vildäpplen är sura små frukter som växer på träd och är betydligt svårare att plocka än de som finns i våra äppelodlingar. Äpple är frukten från trädgårdsapel, Malus domestica – en domesticerad art i familjen rosväxter – som är ett av de mest odlade fruktträden.
Äpplet är en skenfrukt eller falsk frukt. Det ser ut som en frukt utan att vara det i botanisk mening. I själva verket är det en uppsvälld blombotten. I eller på en skenfrukt finns det frön som bildats vid pollineringen och som säkrar växtens fortlevnad.
När äpplet blir moget beror på vilken sort det är, men skördetiden för äpplen håller i sig från slutet av sommaren och under hela hösten.
De tre största producenterna av äpplen i världen är Kina, USA och Polen. I Sverige odlar vi ungefär 23 500 ton äpplen varje år. Det är bara cirka 15 procent av de äpplen vi konsumerar. De mest odlade sorterna hos oss är Aroma, Ingrid Marie och Cox Orange.
Den mesta fruktodlingen i Sverige sker i Skåne, men större odlingar finns även exempelvis i Vätterbygden och i Mälardalen och utspridda i södra och i mellersta Sverige. De finns ekologiska fruktodlingar, men de flesta är relativt små.
I Sverige försöker vi ha så naturlig äppelodling som möjligt. Ofta låter man andra insekter, så kallade ”naturliga fiender”, bekämpa skadedjur. Ibland sprutar man dock med växtskyddsmedel för att skydda mot skadedjur och sjukdomar, men det får bara ske om det verkligen behövs och måste då dokumenteras.
Det finns huvudsakligen tre typer av äpplen: sommaräpplen, höstäpplen och vinteräpplen.
- Sommaräpplen bör ätas direkt från trädet och har mycket kort hållbarhet. Ett tidigt sommaräpple är Transparente blanche. Oranier och Alice kommer lite senare.
- Höstäpplen ska skördas trädmogna, då de fortfarande är hårda och sura men kärnorna har börjat bli bruna. När de har skördats ska de eftermognas några veckor. Exempel på höstäpplen är Lobo och Gravensteiner.
- Vinteräpplen – till exempel Ingrid Marie och Cox Orange – ska också skördas trädmogna. De blir ätmogna efter cirka en månads lagring och kan sparas länge.
Man brukar skilja på matäpplen och ätäpplen. Matäpplen – exempelvis Gravensteiner – äts i första hand inte färska, utan används i matlagning och bakning. De kokar sönder lätt och passar därför bra till att exempelvis göra äppelmos av. Ett ätäpple är avsett att ätas färskt, utan tillagning. Vinteräpplen brukar räknas som typiska ätäpplen.
Vissa sorter som t.ex.James Grieve och Signe Tillisch är bra både som matäpplen och ätäpplen.
Det finns ungefär 200 olika äppelsorter i Sverige. Helt allergenfria äpplen finns inte, men en del sorter anses vara mindre allergiframkallande.
Vårt klimat gör de svenska äpplena extra goda och varje sort har sin unika arom och förhållande mellan sötma och syrlighet. På Julita gård i Sörmland finns en lång tradition av att odla äpplen och idag finns där Nordiska museets klonarkiv, bestående av hundratals fruktträd av över hundra sorter.
Äpple är en tålig frukt och kan lagras under hela vintern i lager där man tar bort syret. Beroende på sort håller äpplen i ett par till fyra veckor i rumstemperatur, men om de förvaras i kylskåp kan de hålla så länge som 1-2 månader, om inte längre.
Äpplen är en klimatfrukt, vilket betyder att de fortsätter att mogna efter skörd på grund av att de avger gasen eten (etylen). Trots att kalla temperaturer bromsar produktionen av gasen, avger äpplen ändå en del eten när de är kylda och kan påskynda mognaden av andra frukt och grönsaker som lagras i närheten, till exempel gurka och broccoli.
De äpplen som inte kan lagras färska, p.g.a. kort hållbarhet eller brist på svala luftiga förvaringsutrymmen, kan sparas i form av:
- äppelmust (äpplena pressas eller centrifugeras)
- torkade äppelringar
- fruset eller konserverat äppelmos med eller utan socker (askorbinsyra motverkar oxidering så att moset behåller ursprungliga ljusa färg)
- konserverade äppelhalvor som serveras till dessert med vispgrädde eller glass
- frysta tunna klyftor som snabbt kan mixas med mixerstav till glass tillsammans med grädde/mjölk, kanel och socker
- styckfrysta tjockare klyftor till äppelkaka och –paj
Många tips om vad man kan göra med äpplen finns i boken ”Att ta till-vara äpplen” av Annelies Schöneck.
Ett vanligt engelskt ordspråk är ”One apple a day keeps the doctor away”. Det stämmer kanske inte helt, men de potentiella hälsofördelarna med äpplen är många. Regelbunden konsumtion av frukt och grönsaker, inklusive äpplen, som en del av en hälsosam kost kan hjälpa till att förebygga kroniska sjukdomar och bibehålla god hälsa.
Äpplen är bl a en källa till:
- Fiber, olöslig och löslig
- Fytokemikalier (quercetin, katekin, klorogensyra, antocyanin)
- C-vitamin
En portion, eller ett medelstort äpple, ger cirka 95 kalorier, 0 gram fett, 1 gram protein, 25 gram kolhydrater, 19 gram socker (naturligt förekommande) och 3 gram fiber.
I ett flertal epidemiologiska studier har äpplen associerats med en minskad risk för kroniska sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar, cancer och astma. In vitro- och djurstudier har visat att äpplen har hög antioxidantaktivitet, kan hämma ökningen av cancerceller, minska lipidoxidation och sänka kolesterol, vilket potentiellt förklarar deras roll för att minska risken för kronisk sjukdom.
Äpplen innehåller en mängd olika fytokemikalier, av vilka många har visat sig ha stark antioxidantaktivitet och anticanceraktivitet. Eftersom äppelskalen innehåller fler antioxidantföreningar, särskilt quercetin, kan äppelskalen ha högre antioxidantaktivitet och högre bioaktivitet än äppelköttet.
Många faktorer påverkar äpplens fytokemiska profil och är viktiga att ta hänsyn till när man försöker förstå och maximera hälsofördelarna med äpplen. Fytokemiska koncentrationer varierar mycket mellan olika sorter.
Nivån av vissa fytokemikalier varierar under frukternas mognad beroende på tillgängligt ljus, fruktutvecklingens stadium och vissa typer av befruktning. Generellt sett verkar lagring av äpplen inte ha någon större inverkan på äpplens fytokemikalier, men bearbetningen av äpplen vid tillverkning av juice resulterar i en betydande minskning av fenolerna.
Sedan lång tid tillbaka har man använt äpplen för att kurera magen. Idag finns det många andra produkter och kanske tänker man inte i första hand på äpplen vid diarré och trög mage.
Det är värt ett försök att till exempel vid diarré ta en kur med 2 finrivna äpplen 2 till max 5 gånger per dag. Ta helst syrliga men mogna äppelsorter utan skal och kärnhus.
Till barn tar man ett litet eller ett halvt äpple åt gången.
Äpplen kan verka gynnsamma vid skov av psoriasis. Man äter minst 2 finrivna äpplen som det första man intar på morgonen. Som en kur kan man äta 6-8 finrivna äpplen om dagen och helt undvika animaliska fetter samt att äta sparsamt med proteiner under ca 10 dagar.
Gamla testamentet och Hippokrates rapporterade om användningen av äppelcidervinäger i kombination med honung för att bekämpa infektion och skydda öppna hudsår.
Historiskt sett har vinäger producerats och sålts som en kommersiell handelsvara i över 5 000 år. I Babylonien tillverkades vinäger fram till 500-talet f.Kr.för både konsumtion och läkning.
Vinäger är den produkt som resulterar när etylalkohol omvandlas till ättiksyra av Acetobacter. Det kan framställas med olika metoder och en mängd olika råvaror såsom vin, mältat korn, frukt och cider.
Äppelcidervinäger framställs på traditionellt vis genom att saften av äpplen får jäsa till cider, som sedan övergår till vinäger. Äppelcidervinäger har relativt låg syrahalt (5 % ättiksyra) och innehåller även organiska syror, flavonoider, polyfenoler, vitaminer och mineraler.
Äppelcidervinäger har tillskrivits många hälsofördelar, som även bekräftats i en del vetenskapliga studier – till exempel att konsumtion av äppelcidervinäger har en gynnsam effekt på blodfettnivåer. Hos en del kan 1-3 matskedar på morgonen utspädd med vatten och lite honung hjälpa mot förstoppning. Äppelcidervinäger kan användas i matlagning på olika sätt, exempelvis till salladsdressing eller bara drickas utspätt i ett glas vatten.